Lördagen den 10 mars så var det dax för avresa till det hett efterlängtade träningslägret i Spanien. Eftersom flyget från landvetter skulle avgå tidigt blev det uppstigning i ottan men inga sura miner för det! Här vankades det 8 dagar ”semester” med massor av träning i spännande terräng. Något försenat lyfte vi med MD-80 maskinen mot först Köpenhamn för att där,snabbt och smidigt byta plan mot ett likadant för fortsatt färd söderut. Flygresan gick smärtfritt och väl nere kvitterade vi ut våra hyrbilar.

Centrum för årets läger var den lilla staden Guadarrama, på Hostel Piqio, beläget exakt 48km nordväst om Madrid och på ca 800 meters höjd. Här påstods det finnas sagolik terräng, inte fel när man kämpat mot snö och väta hela den långa vintern. Efter en stunds hyrbilsrally var vi framme på hotellet. Vi checkade in och bekantade oss med rummen och det konstaterades ganska snabbt att det inte var nåt större fel på hotellet men att byggarna måste glömt isoleringen. Pratade någon i rummet bredvid så kunde man höra vad de sa, men vi var inte här för att prata utan för att träna! Så efter en lunch inköpt på BP och i fruktaffären som låg granne med hotellet bar det iväg till det första träningspasset.

Hyrbilskaravanen begavs sig raskt upp mot högre höjder, träningen var förlagd till Puerto de Guadarrama på 1511 meters höjd! Alltså fick vi smaka på höghöjdsträning direkt och de som trott att det skulle vara sommarvärme blev en aning besvikna. Uppe på denna höjd blåste det ordentligt kallt så det var mössa, vantar och vindjackor som gällde. Men när vi väl kommit iväg och sprungit ner i skogen så visade det sig att det var riktigt varmt, kan ju iofs berott på att det var skapligt kuperat, men terrängen var precis som utlovat, kanonfin!

När träningen var avklarad väntade en stunds vila innan middagen, som serverades på hotellet kl 21.00. Det började bra med pasta, perfekt tyckte nog de flesta men kocken hade förmodligen somnat vid grytorna och vaknat långt efter det att han borde tagit av pastan från spisen. Mer överkokta makaroner har nog aldrig skådats. Till detta serverades det riven ost och ketchup! Men detta var bara förrätten. Vi skulle ju få avnjuta trerätters middagar och denna afton bestod varmrätten av köttgryta med pommes frites, en något udda kombination kan tyckas men det skulle bli än värre... Efterrätt var frukt.

En ny dag grydde och kl. 8.00 var det frukost. Spanjorerna verkar inte ha förstått hur viktigt det är med en ordentlig frukost, speciellt när man skall ut och träna. Det som serverads var en liten stump torr baguette med smör, marmelad och ost. Detta sköljdes ner med apelsinjuice, kaffe eller te och som avslutning på denna bastanta måltid bjöds det på muffins!! Behöver det tilläggas att de allra flesta gick och inhandlade flingor och annat matnyttigt att ha med sig i fortsättningen?

Fulla av energi begav vi oss ut på lägrets 2:a träningspass, ett 16,4km långt ol-pass i helt otrolig natur, gräsmatta med träd på! Att det var ganska behagligt väder gjorde inte saken sämre. Detta blev det enda passet denna dag, bra med en liten mjukstart. Eftermiddagen skulle nämligen ägnas åt att se lite av Madrid och att avnjuta en fotbollsmatch mellan Real Madrid och Real Sociedad på Santiago Bernabeustadion. En helt fantastisk upplevelse med drygt 70000 på läktarna och stjärnor som Figo och Raul på plan. I Madrid inhandlade Peter W en käck liten trumpet som man kunde tuta med när man tyckte det behövdes. Denna användes flitigt under hela lägret, både till att signalera att det var dax för träning och att locka på ”hontjurar”!

Kvällen middag har förträngts men alldeles säkert är att det var pommes frites med något till.

Dag nr 3 startades med en trudelutt av Peter och sen var det dax för en idag, rejäl frukost. Mjölken och flingorna med en muffins på slutet gjorde susen och alla var laddade för träningen vid Peguerinos, där även den kommande helgens tävlingar skulle avgöras. Tyvärr hade vädergudarna vaknat på fel sida, det regnade och var kyligt men lite klättring till första kontrollen gav oss den värme som behövdes. Terrängen var även här makalöst fin och vacker. Höga toppar, klippblock och lättlöpt skog gav oss alla lite extra energi.

Efter passet vilade vi på hotellet för att på eftermiddagen återigen bege oss till Peguerinos för ett litet ”race”. Bäst rankade startade först och starter var givetvis P.W med sin tuta. Under denna lilla ”tränings-tävling” bommades det en del, de flesta hade för hög fart in i de riktigt svårorienterade områdena med många detaljer. Det var dock bra med lite tempo, för trots att det är träning så blir det lite hets när tiden bokförs..

Kvällen bestod till största delen av vila och middag. Av någon anledning minns jag inte vad vi fick men var det möjligtvis kaningryta med pommes?

På tisdagen den 13/3 var det inplanerat två hårda pass. Förmiddagen bestod av en 11,4 km, kuperad ol-bana i blandad terräng. Både slyigt och kanonfint. Även denna morgon var det lite kylslaget, frosten låg på träden uppe på berget, men det hindrade inte vissa från att springa barbent medan vissa andra hade både mössa och vantar. En härlig tur blev det trots allt!

På eftermiddagen skulle vi verkligen få känna att vi levde. I en vidrigt kuperad terräng skulle 7,8km ol avklaras. Från kontroll 7-8 var det ca 750m och stigningen var ”endast” 220m!!Det var inte så många som sprang upp! Men väl uppe väntade fin natur innan det var dax att ta sig ner alla de höjdkurvor man nyss kämpat sig uppför.

Kvällarna blev av förklarliga skäl inte särskilt aktiva, all vila man kan få mottages med glädje, men middagen ville man ju inte missa. Nån som minns vad det var till pommes fritsen?

Dagen efter bergsklättringen var man lite sliten i benen, så en hel dags vila hade inte suttit fel men är man på träningsläger så är man. Idag så delade vi upp oss i 2 läger. några ville deltaga i WWOP’s tränings-tävling av kortdistanstyp för att få upp lite fart i benen medan andra kända för att lång/sightseeing pass. ”Kortlöparna” begav sig till platsen där första dagens träning gick av stapeln. Tyvärr verkade det som arrangören inte riktigt tog sitt uppdrag på allvar,att blanda kontroller med snitslar kan få den mest orienteringsskicklige att bli tveksam. Svagt! Men de flesta sprang bra och vann gjorde Tommy ,följd av många duktiga löpare. För detta fick han en flaska vin.. Var det nån klass på vinet?

Vi andra som inte tävlade var på ett sagolikt långpass på Peguerinos. Vädret var toppen, klarblå himmel och skön temperatur gjorde att vi besteg den ena toppen efter den andra, allt för att titta på utsikten. Mitt bland klipporna hade ett gäng tjurar hittat bete, hur nu de hade kommit dit? Mot slutet av banan så fick vi se de beryktade ”rotvältarna”. Vi hade sett spåren efter dem tidigare men inte sett nån. Tur att det var en snäll en, annars hade vi fått ett svettigt tempopass!

Detta blev dagens enda pass, storstaden Madrid lockade, men först åt vi för omväxlingsskull lunch på hotellet. Vad var det vi åt? Kikärtor med en halv kokt potatis? I alla fall var det helt otroligt äckligt(undertecknads åsikt som jag tror delas med de flesta). Detta glömdes dock snabbt och färden styrdes mot Madrid. Vilken stad! Vilken trafik!Varenda bil var mer eller mindre bucklig, men våra hyrbilar klarade sig utan skador och de som satt vid ratten lärde sig snabbt hur man gör i spanien: Tuta och kör!

Vi började med en vandring mot Plaza Mayor där det enligt säkra källor skulle finnas trevliga uteserveringar, glass och kaffe lockade. Men det verkade som säsongen för utecaféerna inte riktigt hade startat så det fick bli lite nyttigheter på McDonalds, man var inte direkt mätt efter ärtorna så både burgare och glass avnjöts i den sköna eftermiddagssolen på Plaza Mayor, ett mäktigt torg där vi blev underhållna av en duktig steppdansare och duvor. En duvusling var dock otrevlig och gjorde en del av sitt behov på Stefan...

Vi var väldigt kulturella under Madrid-trippen. Gamla byggnader och kyrkor mm beskådades och innan skymningen åkte vissa av oss på en bussrundtur som visade allt man bör ha sett av Madrid.

Senare var det dax för middag. Vi hittade ingen pizzeria så vi delade på oss och gick på två olika restauranger. Bl.a. avnjöts en stark och väldigt varm soppa med vitlök i massor. Huvudrätt blev för undertecknad och 8 till den spanska nationalrätten paella. Ett skönt avbrott från pommes fritsen på hotellet. Riktigt gott!

På torsdagen den 15/3 gjorde vi en heldagsutflykt till Almorox där två träningspass skulle avnjutas. Denna torsdag hade vi verkligen tur med vädret. Pga att det var en bit att åka så skulle vi stanna kvar mellan passen och då var det inte fel med strålande sol och drygt 20grader.Tror de flesta fick lite färg i solgasset.

Om träningarna kan man säga att det bitvis var helt makalös terräng men ibland så var det riktigt eländigt och kartorna stämde inte till 100% men vad gjorde det en dag som denna? P.W älgade runt eftermiddagspasset i kortbyxor och bar överkropp! Måste ha rivit skönt i det gröna som fanns!

På fredagen delade vi upp oss i olika gäng. Några sprang långpass och vi andra passade på att springa det kortpass vi inte sprang i onsdags.

Eftermiddagen bestod för de allra flesta av vila och lite sightseeing. Några åkte till ett 100meter högt kors där Franko är begravd. Två bilar åkte till staden Segovia. Där ville vi titta på den berömda akvedukten,45meter hög och 700 meter lång är den ett mäktigt arkitekturiskt mästervärk. Men ännu mäktigare var nog borgen El Alcázar. Höga torn och mäktigt innandöme gjorde att man blev fascinerad av vad de kunde åstadkomma förr i tiden, utan lyftkranar och andra hjälpmedel!

Kvällen ägnades åt att ladda inför morgondagens tävling. Givetvis åt vi middag, pommes med tillbehör.

Lördag och tävlingsdag! Alla var nog en aning slitna i kroppen men nu skulle de sista krafterna kramas ur. Då jag hade födelsedag denna dag så kom det in ett gäng sång och tut-glada gossar i vårt rum. De sjöng vackert och gav mig presenter, klart minnesvärt!

Vädret var Sverigelikt och när vi kom upp på lite högre höjd så föll temperaturen snabbt, som kallast visade termometern 0 grader och det hade snöat!

Väl framme på Tc ville vi veta när vi skulle starta, men det visade sig att vi inte var anmälda. Inte några löpare från Sverige var anmälda. Detta pga av en dålig fax. Tur att vi hittade en utav de få spanjorerna som kunde engelska så ”det ordnade sig” tillslut men ännu en gång måste kritik riktas mot WWOP eller vem som nu skall ställas till svars?!

Själva tävlingen bjöd på fin och snabb terräng men de flesta av oss som tränat hela veckan hade det slitigt. Tunga ben och 1500meter över havet gjorde att man inte direkt forsade fram bland träden. Några resultat kan inte lämnas pga att det inte finns nån resultatlista ännu.

Vi hoppades nog alla att lägrets sista middag skulle bli något extra, men så blev det inte. Förätt var nån soppa, huvudrätt var lasange. Gott men när kyparen kom in med pommes frites så undrade man om det var nån som drev med oss. Har aldrig ätit den kombinationen och kommer förmodligen inte göra det igen. Men det gick ner, man var ju hungrig efter dagens strapatser.

Söndag och lägrets sista dag grydde och frukosten åts tidigare än vanligt för att hinna till start. Idag var det kortdistans som gällde. Kan dock inte uttala mig om hur det var, sprang inte men terrängen var den samma som på lördag så det var säkerligen snabbt och fint!

Efter dusch var det avfärd mot Madrids flygplats och efter lite snurr hittade vi platsen för återlämning av våra hyrbilar. Tillslut blev det dax att lyfta mot norr igen, men först skulle vi ner i både Frankfurt och Köpenhamn. Allt flöt smidigt trots viss försening i Köpenhamn pga snöfall och väl hemma på landvetter fick nästan alla sitt bagage...

Väl hemma igen kan man konstatera att detta var ett höjdarläger. Bra träning och trevlig stämning. Maten kunde varit bättre och hotellet hade gärna fått vara lite bättre isolerat, men man kan inte få allt! Längtar redan tills nästa vår och ett nytt läger. Vart åker vi?

Staffan Johansson