D å var det åter dags för den årliga resan mellan Sälen och Mora. Som brukligt är så startade vi vår avfärd vid 8-tiden på fredag morgon med att plocka upp alla som skulle med, för min egen del så var det 25.e gången.När alla väl var upphämtade så började snacket i bussen om valla och givetvis prognosen om det kalla vädret som skulle ligga kvar över helgen. Vi har en förläggning för 7 personer som vi haft sedan början av 70-talet när jag började med vasaloppet. Vi brukar hyra en minibuss för transporten till Sälen. Vår chaufför det senaste åren har varit Bosse Westerberg som även rattade denna gång. På vägen mot Sälen så brukar man börja den stora uppätningen inför loppet med pannkakor och diverse föda som innehåller mycket kolhydrater. När vi började närma oss den Värmländska gränsen så var det dags att fylla på fler passagerare i bussen, en kille från Karlstad vid namn Råberg och sedan skulle vi möta upp med vår man från skidmetropolen Holmenkollen i Oslo, nämligen Peter Westerberg som vi plockade upp i Torsby. Väl framme i Sälen så följer man de invanda rutinerna med att hämta nummerlappen och så är det alltid någon som skall försöka seeda upp sig i startledet, men det är betydligt svårare nu än det var när jag började med vasaloppet. En annan sak som hör till vasaloppet är att kolla vad det är för nya produkter eller vallor som har dykt upp denna gång i det stora tältet som Intersport etablerat där. Där kan man lura i vasaloppsåkare nästan vad som helst, jag minns ett år för länge sedan då alla skulle ha en liten nätsvamp att polera skidorna med, i år var det rånarluva som gällde och den tog snart slut även om de fick extra leveranser. Så var det dags att åka till vår förläggning och börja med
förberedelserna, vallning, vila och äta så mycket kan få i sig. En tur till
Transtrandslägret på kvällen för att ladda i sig makaroner med köttfärssås
hör också till. Sedan var det att återvända till förläggningen igen och
fortsätta vallningen, för skidorna skall gå lätt på söndag trots prognosen
om det kärva föret, det hade vi bestämt. På lördag hör det till att åka ut och prova glidet och fästet på skidorna
ute i spåret, men denna morgon behövde vi inte jäkta ut, utan inväntade lite
behagligare temperatur innan vi gav oss ut i spåret vid 82 kilometers märket
några kilometer innan Smågan. Anspänningen stegras ju längre dagen går, för dagen D börjar nu närma sig, men först måste vi ta en tur till tältet för att se om det kommit några nya revolutionerande vallor i sista stund, för vi skulle ju ändå åka till Sälen för att hämta Kristin Back som brukar komma upp med fjällbussen på lördag. Sedan var det åter dags med att ladda upp en sista gång med pasta på Transtrandslägret och fixa till skidorna en sista gång innan det var dags att krypa till kojs, för en tidig morgon. Vår chaufför och serviceman under tävlingen Bosse Westerberg började
förbereda sin dag i spåret, ”den där Vänersborgaren med högtalare strax
efter vägundergången har blivit en institution i vasaloppet”, jag hörde
kommentaren från en bekant när jag kommit i mål som frågade var
Vänersborgaren med högtalaren tagit vägen. Så var det då dags för den tidiga morgonen och jag som är morgonpigg av mig brukar vara den som är först uppe vid 4-tiden för att starta upp grötkokningen som hör till frukosten som vi fixar själva. Det som var glädjande denna morgon var att termometern visade bara –19 så vi drog en lättnandets suck och konstaterade att det kommer att bli en underbar skiddag idag. Vi hade bestämt på kvällen att vi skulle ge oss iväg till starten kl. 05.40 för att vara på plats när de öppnar insläppet kl.06.00. När vi kom fram till startfältet så visade displayen –22 men den steg rätt fort till –17 så vi insåg att några problem med kylan blir det inte. Innan start brukar man gå efter älvbrinken för att hålla värmen och så
träffar man alltid någon gammal bekant som varit med förr och diskutera hur
många träningsmil man fått det här året. Så var det dags att dra iväg kl. 08.00 när starten Sune Åhs önskade oss
lycka till på färden mot Mora, det är tätt i början när man står i det bakre
startleden, jag stod i det 6.e ledet denna gång, startledet får man
tilldelad efter tidigare års placering. Jag kom bra iväg över fältet och i backen, det var inga långa stopp utan
det flöt på bra, så att när man väl kom upp ovanför backen på myrarna kunde
man pusta ut och börja stakningen över myrarna mot första matkontrollen i
Smågan, där jag passerade efter 63 minuter viket jag var nöjd med, tills det
hände en malör ca. 500 meter från Smågan. Då kom det en åkare och la sig
över min stav, jag skall inte nämna det här vad jag sa då jag stod där med
en halv stav i handen. Precis som vi räknat med så blev det en helt underbar skiddag med strålande sol och bra före, det beryktade köldhålet Tennäng som ligger några kilometer efter Mångsbodarna visade sig vara riktigt behaglig denna dag, så att när det var dags att börja med backarna mot Risberg efter Tennäng så var det dags att plocka av rånarluva och vindblus. I år hade jag bestämt mig för att träna mer inför loppet än vad jag hade
gjort ifjol då det också var en strålande vinterdag, men är man inte bra
tränad så blir det slitit ändå, så var det inte i år utan jag kunde åka och
njuta av det fantastiska vintervädret och fullfölja mitt 25.e vasalopp på
7.07, jag tappade väl ca. 15 min på malören med staven, men det var ju
första gången jag råkade ut för en sådan malör på 25 år så det är inget att
gräma sig över. Det fina vädret och föret gjorde att alla i vårt gäng var nöjda med dagen och vi kom iväg hem tidigare än vi gjorde ifjol, resvägen hem gick via Torsby där vi skulle lämna av Peter som hade sin bil där för vidare färd till Oslo. Kristin har fått en speciell uppgift på hemvägen eftersom hon inte är så sömning som vi övriga är. Det är att sätta sig i framsätet och diskutera alla världshändelser med vår chaufför Bosse så att han håller sig vaken. Innan vi hade anlänt till Vänersborg så fick ett samtal från Peter i Oslo
att han hade kommit hem och klarat vargskogarna genom Värmland till Oslo. Nu är det bara att göra i ordning skidorna och skaffa sig nya stavar och börja tänka på att anmäla sig till nästa år. Det sa alla i bussen att nästa år är vi med igen och för mig är det likadant det är ju bara att fortsätta nu mot det 30.e så att man kommer med i veteranklubben.
Bror Palgrim
RESULTAT VASALOPPET 2201 Nedan presenteras de som åkte för Vänersborgs SK och tog sig i mål i årets olika Vasalopp.
|