Träningsläger på Långberget 3-6 December 1998

För andra året i rad skulle vi då åka på skidläger till Långberget. Väl mindes vi förra årets succe,mycket snö, strålande solsken, god mat d.v.s. helt underbara förhållanden för ett perfekt skidläger.

Det var ett föväntansfullt gäng som äntrade bussen vid parken Torsdag middag den 3 December. Nu.... äntligen måste det bli en riktig skidvinter (statistiskt) efter 10 års magra skidvintrar. Vilka var vi? Ungdomar som både såg fram mot tävlingar i skidspåren och bara tycker om att åka skidor.Vi lite äldre som skulle åka Vasaloppet ,Tjejvasan eller bara åka skidor och må gott, ja vi hade också någon som bara gillade att valla skidor och gjorde bara detta också.

Bussen rattades av samma chaufför som året innan så det kändes lungt. Första stoppet blev vid inte alltför obekanta Nyängen ( Grums) där vi tog upp två orienterare från Karlstad som Tommy A. kände men som själv inte var med ( krasslig).

I år var det sämre med snötillgången,det var inte förrän vi lämnade Sysslebäck och började klättringen upp mot Långberget som snötillgången ökade lite, men det var magert! Däremot var vi framme i god tid för att äta en rejäl middag för att ladda kroppen till nästa dags träning och aktiviteter.

Under kvällen skulle Peter.W. komma från Norge i sin nyinköpta Mercedes som han hämtat i Moss. Glad i hågen hade han gett sig iväg mot Norra Värmland utan vägkarta. Men med mobiltelefon och Bosse. Å:s dirigerande kors o tvärs genom gränslandet under några timmar kunde Peter anlända vid midnatt. Nu var alla på plats och vi kunde sova gott.

Fredag morgon, blåst och kallt. Efter en rejäl frukost så var det dags för vallning, tänk vilka diskussioner detta ämne kan starta. Var och en var salig i sin tro, jag trodde på Lotrec (vilket inte ska förväxlas med Losec) vilket jag körde på under hela tiden. Nåväl ut i spåren kom vi allihop utom Bo. Å som fortsatte att valla. Det var en härlig känsla att med vinden i ryggen susa fram med bra fart över ljung och lingonris men mindre härligt när man skulle hem. Motvind! Staplande ta sig framåt på samma underlag.

Det populäraste spåret gick under namnet "Hundspåret"där avverkades nog de flesta skidmilen för VSK.s del.

Fredag kväll nyheterna spådde snö... och det var vad vi behövde här på Långberget.

Lördag morgon när vi tittade ut ingen snö men mer blåst," halv storm". Däremot nådde oss nyheten att Vänersborg rådde snökaos. Nu var vi här och oavsett väder och snötillgång skulle det åkas skidor, vi tipsades om ett spår på en timmerbilväg på en mil. Problemet var att ta sig dit, nerför berget i isiga spår.Vi var några glada entusiaster med Pelle"Stålis" i spetsen som "slängde" oss ner. Det var ett konsstycke att ingen bröt några skidor eller värre(armar o ben) utför. Att ta oss hemåt uppför och isiga spår,hård motvind och utan fästvalla är ett bestående minne som etsatt sig fast. Mörkret smög sig på oss innan vi nått hotellet, väl framme var Bosse Å fortfarande i vallaboden och vallade skidor!

Något julbord hade man inte på menyn som man hade förra, året kunde vi konstatera, kanske kunde det bero på att Sten Emanuelsson inte var med?

Söndag morgon blåsigt, kallt men soligt.(bistert)

De största entusiasterna (som skall köra Vasaloppet/Tjejvasan) gav sig ut på ett sista träningspass trotts ömmande armar o ben. Sedan återstod bara packning, mat och bussresan hem innan vi anlände till Folkets Park. Väl hemma mötte oss sedan ett nytt träningsläger skotta snö ett par dagar.

Väder och vind kan ingen råda över .Trotts allt så är det ett härligt avbräck från vardagen ,vi har ju åkt skidor .

Ett uppskattat trevligt träningsläger är till ända och tack än en gång Pelle "Stålis" för att du har fixat detta.

Från oss som var med.

Bosse.W