Efter den sedvanliga sjuk och skademönstringen blev såväl förstareserven som andra och tredjereserverna insatta i laget. Den slutliga laguppställningen blev således: Jesper, Tommy, Peter, Larse, Anders C, Anders R, Håkan J, Micke K, Robert E.

Fast egentligen så började äventyret långt tidigare. Redan nå’n vecka innan, kunde man från den reseansvarige höra frågor som: -” Hur vill ni åka till tiomila, hur vill ni bo???” Minibussar svarade någon, -” Då får ni väl boka sådana själva då…”

Hur som helst – det blev avresedag och för min egen del började den med upphämtning utanför Såtenäs. Nästa hållplats för bussen var Mariestad där Mike skulle hämtas upp, och sen gick den vidare till Hallsberg för att hämta upp Peter.

Så långt var allt lugnt, men för säkerhets skull höll vi telefonkontakt med övriga bilar för att stämma av läget. Då vi passerat Hallsberg började det suga i lunchtarmen så vi ringde förstås den reseansvarige för att fråga var vi skulle äta lunch. Svaret blev inte helt utförligt så vi beslutade att prova Katrineholm. Så här pass på resan telefonerades det även flitigt i ett annat syfte: vår buss hade nämligen ingen karta, och efter lite tvekan och ännu mer telefonerande så var vi på rätt spår igen.

Då vi anlände till TC mötte vi Jenny som värmde upp, så vi kände oss direkt med i damtävlingen (ja som åskådare förståss!!).

Vi parkerade vid tälten och husvagnarna, men dessvärre var det en husvagnsförare från Stockholm som inte var lika observant på vårt fordon. För hans del resulterade sammanstötningen i en rejäl reva i hans husvagn medan vår buss klarade sig med ett litet, litet skrubbsår. Våran buss och dess parkering ja, det är en hel historia, men för att inte peka ut bussföraren, kan vi säga att det var nå’n som låste den och gick till TC. Det gick inte att komma in i den och den var inte helt lätt att flytta på när vi skulle resa tältet. Det konstiga var att han med nyckeln försvann ännu en gång under dagen…

Nåja, dagen gick och i damtävlingen kämpade våra damer på i värmen och slutade på en 175:e plats. Tiden blev 1 timme och 35 min efter Domnarvet som tog sin första men inte helt oväntade Två-mila seger.

Kvällen kom och det slutliga (?) laget tillkännagavs tillsammans med den traditionella spagettimiddagen. – ”Tack för den, familjerna Andersson och bättre start på tävlingen och kick för klubbsamanhållningen kan man inte ha…”

På första sträckan startade Jesper och han fick till ett bra lopp och växlade 1.20 efter.

På andra sträckan sprang Tommy. Vid varvningen var han strax efter täten och stämningen bland Vänersborgarna vid repet steg. Täten sprang inte lika bra och Tommy kunde spurta in som första löpare på sträcka två.

Peter fick förtroendet att förvalta ledningen på den tredje sträckan, vilket han gjorde med hedern i behåll. Dock gick det lite väl fort in mot mål och Peter tvingades släppa ner till andra platsen, 20 sekunder från ännu en intervju.

På den fjärde sträckan hade Lars G lite svårare att matcha topplagen och växlade på en 35:e plats, 13 min efter…

Så var det då dags för Långa natten och Carlsson (Anders) gav sig ut på den tuffa uppgiften. Han kommenterade det hela efteråt med att –”det gick ju inte fort alls i början”. Fortare gick det däremot på slutet och Anders och hans klunga dundrade ifatt och förbi täten och Vänersborg var åter igen i topp. Denna gång 27:a och endast en halvminut efter täten!!

Sträcka sex, en kort och snabb sträcka, sprangs av Anders Larsson som inte riktigt hade samma fart i kroppen, som svenska eliten; vi var åter igen 12 min efter… I täten började Haldens SK jobba upp sig och låg här tvåa efter Kristiansand.

Anders Ryvallius gav sig ut på den sjunde sträckan, en rejäl sträcka och även för han var täten för tuff. Vi låg nu 85:a, 53 min efter Halden som ledde med fyra minuter.

Håkan Jansson, som rekryterats bara någon dag innan fick också en rejält sträcka att bita i och slutade som 103:a. I täten hade nu Halden kopplat greppet med en ledning på sju minuter.

På näst sista sprang undertecknad, och vi rasade ytterligare ett par placeringar till 105:a. Halden fortfarande i ledning, men med lag som bland annat Leksand jagandes bakom.

Den sista sträckan sprangs av Robert Enbom som fick kämpa på långt efter att täten gått i mål och förde till slut laget till en 108:e plats, drygt två timmar efter..

Halden hade tillslut avgjort, endast två min före jagande Lidingö’s Johan Näsman och Jimmy Birklin Malung. Leksand med Niklas Jonasson tvingades släppa taget till sjunde plats, ytterligare två minuter.

Att slåss om segern i Tiomila är ingen lätt uppgift men det var otroligt skôj att uppleva våra bästa löpares kamp med topplagen. Det krävs 10 starka och vältränade löpare om man ska vara med hela tävlingen. Vänersborgarnas prestationer visar på goda möjligheter för framtiden, framförallt då vi har chansen att göra ytterligare några nyförvärv…

Trots allt var det väl den reseansvariges uppgift att ”ta med sig” ett bra(!) lag…eller???

/ Micke Karlsson

Resultat:

I dessa tider av samarbete mellan grannklubbarna beslöt sig tjejerna för att springa i ett kombinationslag ihop med TSOK. Nu blev det så att TSOK endast fick med en representant i laget. Denna var Inger Cederberg, som till råga på allt råkar bo i Vänersborg. VSKs representanter var den rutinerade kvartetten: Jenny, Ulli, Katarina och Lotta.

Jenny fick som vanligt förtroendet på första sträckan. Tyvärr hade hon varit magsjuk strax innan tävlingen och det visade sig att hon inte hunnit återhämta sig helt utan kom i mål rejält sliten. Sedan kämpade tjejerna på utan att få till det riktigt. Katarina var den enda som lyckades plocka placeringar.

Lotta hade tack vare sin kartsäkerhet blivit placerad på sistasträckan, där det brukar vara rejält utspritt. Men eftersom banläggaren missbedömt sträcktiderna gick mer än hälften av lagen, däribland VSK, i fällestart. Lotta kämpade på bra och kom, till skillnad från många andra, i mål med bred marginal till skymningen. De tjejer som överraskades av mörkret utan pannlampor hade det inte lätt.

/ Anders C