Att skriva om årets 5-dagars var inte det enklaste. Det föreligger en uppenbar risk att man blir lite enformig, eftersom alla minnesbilder innehåller samma saker, nämligen lera, regn och lera.

När vi, dvs jag och min mor, anlände till centralorten blev vi lite konfunderade. Var vi verkligen rätt? Eller hade dom flyttat Gotland Grand National till Hallsberg? Anledningen var att det körde omkring fyrhjuliga motorcyklar överallt så att leran sprutade. Arrangörerna jobbade otroligt effektivt och körde in husvagnar i ett rasande tempo. Ända tills Palgrim anlände…. Det gick ju inte an att få lera på den nya fina husvagnen, så Bror gick i sakta mak framför motorcykeln.
De som varit med ett tag började genast dra paralleller till tidigare 5-dagars och hetaste utmanare till "ler-priset" var Malmköping-71 och Arboga-91, men mot slutet av veckan var de flesta överens om att årets upplaga av 5-dagars skulle få den åtråvärda Geggamojja-statyetten.

Nytt för i år var att tävlingen startade redan på söndag och innan lördagskvällen var slut fanns nästan hela VSK-gänget på plats. Vårt nyförvärv ifrån Södertälje, Mikael Tjernberg, kom inte förrän söndag lunch. Han kom direkt ifrån finska 5-dagars som avslutades på lördagen och arrangörerna hade flyttat fram starten så att de skulle hinna. Snacka om att pressa in tävlingar.
Jag vill minnas att de flesta av VSK:s etappsegrare genom åren har slagit till just den första etappen. Nu blev det tyvärr ingen seger denna dag men Jonas och Birgitta var hyfsat nära med varsina 5:e platser.

På söndagskvällen tog vi tillfället i akt att se spexet som i år hette Dödligt byte i Hallsberg. Det var ett morddrama där Skärlock Olm och Doktor Pettson försökte klura ut vem som mördat Sir Jörgen. Det fanns många som kunde tänkas vara ute efter arvet och en av de huvudmisstänkta var Allan Omogensen. (Historien anspelade på att Jörgen Mårtensson har slutat och vem som kommer att ta över).

Den andra etappen var det kortdistans. Denna dag var det inte bara orienteringsmomentet som ställde till problem, utan det svåraste var nästan att ta sig till startpunkten eftersom gyttjan gick till knäna, samt att forcera upploppet som minst av allt liknade en välklippt gräsmatta. Inte heller denna dag lyckades vi ta några etappsegrar.

På den tredje etappen var det dags att skilja agnarna från vetet då vi möttes av den tuffa terrängen i Kilsbergen. De som man trodde var hårda nog att klara detta, nämligen klubbens herrseniorer, var de som toppade resultatlistan bakifrån. När den fjärde etappen inleddes var det hälften av VSK:s löpare i den korta H21-klassen (4 st) som hade gått miste om möjligheten till ett totalresultat p.g.a. skada, sjukdom och felstämpling. Nu var inte detta något stort bortfall eftersom VSK var representerade i fyra olika H21-klasser och hade 8 löpare kvar i tävlingen.
En av höjdpunkterna varje kväll är att studera och jämföra sträcktider. Så gjordes även efter tredje etappen och när vi kom mot slutet av resultatlistan hittade vi en kille som hade 48 min till första kontrollen.
-Honom måste jag prata med! utbrister Peter och börjar ringa nummerupplysningen, dock utan resultat.

Efter tre dagars kämpande var det ganska skönt med en vilodag. Denna ägnades för egen del åt att titta på hur världseliten sprang omkring på en stor jordhög. Det var Park World Tour som hade en deltävling i en lite annorlunda parkmiljö. Grabbarna i militärtältet chockade alla och tvättade kläderna denna dag. Ett välkänt tvättmedelsföretag hade ordnat med tvätt service, och om man bokade tre dagar i förväg kunde man för tio kronor få sina kläder tvättade och torktumlade. Detta var ett smart drag, för även om man kunde skölja ur den värsta leran för hand, så var det så gott som omöjligt att få kläderna torra utomhus.

Inte heller den fjärde etappen lyckades vi ta några etappsegrar. Men eftersom vi startade tidigt denna dag var vi flera som lyckades göra en hygglig tid på upploppet, ett upplopp som jag knappast behöver beskriva hur det såg ut efter att några tusen orienterare vällt fram. Det var dock inte alla som var kvicka på upploppet. Bernt konstaterade att några av klubbens herrseniorer fick stryk av den spurtsnabbaste tjejen i 11-årsklassen.

På fredagen blev vi alla chockade när vi vaknade på morgonen. Det berodde på att något stort gult syntes på himlen. En himmel som dessutom hade en märkligt blåaktig färg som man inte hade sett på hela veckan. Resultatmässigt gick det mycket bra sista etappen och i stort sett samtliga VSK:are plockade placeringar. Bror lyckades denna dag med en fin prestation och hade 4:e bästa tid. Sammanlagt blev det inte några riktiga topplaceringar. Tre VSK:are lyckades dock slå sig in ibland de femton första i sina klasser. Calle blev 5:a i H85, Birgitta slutade 11:a i D55 svart och undertecknad blev 14:e i H21-L1.

Slutligen vill jag skicka en hälsning till Jonas Myrholm, som fanns på plats och rapporterade till ELA. Det var hans första orienteringsuppdrag, så vi var lite oroliga för att han skulle bli avskräckt av de stora regn- och lermassorna, men han var på strålande humör och skötte uppgiften med stor entusiasm. Han påstod att det var det roligaste han skrivit om någonsin. Så nu hoppas vi att vi kan få se Jonas på lite fler tävlingar framöver.

/ Jesper