Ja då var det dags för den härliga sommartävlingen 24 timmars.

24 timmars är en orienteringstävling där fritt antal deltagare skall springa maximalt antal kilometer under ett dygn.

Detta är en tävling då taktik, de sociala egenskaperna i laget, dvs laganda samt att ha en hög lägstanivå spelar en stor roll.

Det var denna tävling som vi, i varjefall killarna, på förhand skulle vinna!!

Tjejlaget detta år bestod av enbart av tre löpare, vilket är mycket lågt antal och får till följd att man nästan inte får någon vila alls. Målgången för dem skulle vara kl 18 00.

Under tidigare erfarenheter utav 24-timmars så är förberedelserna mycket viktiga, speciellt taktiken om och när varje löpare skall ut på sin sträcka. Det levande kalkyloraklet Jesper Stenström stod som vanligt vid spakarna då denna kalkyl skulle definieras. Ett mailande om formbesked, husvagnsplatser, sömntutor, skador, 30 årskalas, såpoperor ja allt måste tas med i den så hårt och välplanerade kalkylen som kommer att avgöra ”nästan” hela resultatet. Men en kalkyl blev det!!!

Tjejerna då? Hade de en så välplanerad kalkyl som killarna?

Strax innan start satt det tre välkända Vänersborgskorna, Jenny Nyman , Lotta Österman, Katarina Andersson vid kaffe tältet och diskuterade om, när, och hur mycket de skulle springa. Diskutionerna blev inte långa, för det fanns de som var tvugna att värma upp. För att nämna ett namn som kunde bekräfta lagkalkylen så näms Lotta, och detta gjordes på baksidan av programinformationen.

Starten gick för båda lagen. I herrarnas tävling tog Vänersborgarna komandot direkt på tävlingen med ett litet orosmoment klistrat i nacken hela eftermiddagen, nämligen Alingsåsarna. Favoriterna Hestra från Borås hade inte lyckats med sin kalkyl, vilket medförde direkta kontaktproblem upp till oss Vänersborgare. Men dessa Aligsåsare då! Vi är ju bättre än dem, det tror jag att många av oss som var med på tävlingen från Vänersborg gick och tänkte på, men inget sade något om det.

Tjejerna strartade lite mjukt ,kännde sig för lite och släppte sedan spaken för fullt mot slutet.

Tack vare en jämn och fin avslutning så slutade de på en mycket hedrande andra plats efter Hagen från Skövde, det kan nämnas att de var mer än dubbelt så många i sitt lag.

Det måste också poengteras att hade de haft Jespers halvårslånga planering om dittan och dattan så vet i fasen.

Dagen närmade sig sitt slut, herrarna började nu sina förberedelser inför nattens orientering.

De som hade sprungit hela dagen gick till kojs I den numera välkända husvagnen Kabe mod – 73.

Vilken om man nu tog en titt i runt tolv tiden såg ut som ett ”Sibiriskt horhus”. Folk kom och folk gick, vissa hade inte ens duschat innan de gått och lagt sig. Men ingen brydde sig så länge vi fortfarande ledde tävlingen.

Morgonen kom även uppe på Mösseberg, där 24 timmars gick.

Då man vankande fram till tävlingsplatsen fick upp de linsgrumliga ögonen efter en krampfylld, knarrand natt upptäcktes kanske inte med så stor förvåning utan av glädje. Vänersborg hade ryckt åt sig en 5 kilometers ledning under nattsträckorna.Va gott, då kanske man inte behöver springa nå’t mer..?

Men alla fick dra sitt strå till stacken, Jesper med sin kalkyl gav inga i laget chans till en förmildring.

Efter några spektakulära slutsträckor upp och nerför Mössebergs vassa kanter så markerade Vänersborgarna var skåpet skulle stå, ja i varje fall var osten skulle ligga. Det blev 30 kg ost till det segrande laget.

Peter