Så var det över. Året absoluta höjdpunkt för oss orienterare alltså, kort sagt 5-dagars. För mig personligen var det första gången, men jag kan garantera att det inte var den sista. För VSK’s del blev det en hel del framgångar, framför allt Gunbritt Thoréns totalseger och två etappsegrar i D50 Kort. Ett helt fantastiskt resultat både för henne och för klubben. Och vem blev mest hyllad på den sista prisceremonin?

Det var inte någon superelitlöpare, utan en segrare från Vänersborg. Det finns nog många som drömmer om en egen trumpetfanfar efter en seger, men det behöver inte Gunbritt göra längre! Förutom Gunbritts fina resultat så presterade många ungdomar en bra vecka. Lina kom totalt 3:a i D12 och Julia 4:a i D14. Julia, som för övrigt blev dubbel Götalandsmästare en knapp månad efter 5-dagars, gjorde dessutom en jättebra sista etapp där hon vann med över två minuter.Tommy gjorde en mycket bra fjärdeetapp i Götene där han sprang in ett etappsilver i H21 Elit.

Etappen gick i snarlik Starkebo-terräng med många mossar och höjder. Under de 5 etapperna var terrängen mycket varierande, allt från flack och lättlöpt terräng i Töreboda till den sista etappen i Skövde där det för många handlade om att ta sig upp för Billingen. Men 5-dagars är ju så mycket mer än bara resultat… Bakom varje tid och placering ligger så mycket mer än bara ett lopp. Bakom tider gömmer sig småskador, bommar och allt annat som påverkar en människa. Att inte sova hemma och laga maten över ett stormkök påverka många i uppladdningen, men det kanske just är det som är tjusningen med

5-dagars. Att det är så mycket mer än en tävling, det blir som ett helt litet samhälle. VSK’s platser på campingen var i det närmaste perfekta; nära hygienstation och bussning och inte allt för långt från C-orten, men det bästa av allt kanske var att vi låg högt upp och som bekant rinner ju vatten neråt. För vatten kom det, och då syftar jag förstås på regn, i massor. Natten mellan söndag och måndag mätte familjen Thorén, som hade glömt kvar en hink utan för sitt tält, att det hade regnat 62 mm. Ungdomarna hade fått sig ett militärtält och allt var frid och fröjd enda fram till tolvtiden den natten. Militärtältet var väl inte i nyaste laget och hade nog varit med om både det ena och det andra, och efter några timmars konstant regnande började det droppa så smått från taket. Droppande övergick snart till rinnande och paniken i tältet blev allt mer påtaglig. När regnet i princip forsade in var det omöjligt att ligga kvar och alla flydde hals över huvud till andra tält. Kvar i tältet glömdes en kudde som nästa morgon kunde vridas ur, då förstår du nog hur mycket det läckte! Trots lite problematik var stämningen i klubben på topp hela tiden och det skrattades och skojades. Tack vare många framgångar blev det en hel del tårtkalas och långbord, vilket var mycket trevligt. Men det var inte bara stämningen i klubben som var god utan på hela campingen. Orienterare är ett mycket trevligt folk, för i vilken annan sport kan man sitta på toa och småsnacka om både det ena och det andra med en vilt främmande person? Ingen antagligen! 5-dagars är en tävling med mycket prestige, men framför allt handlar det om att ha kul och träffa folk!