Med benen fulla av spring och vårsäsong snart till ända så var det äntligen dags för vårens stora begivenhet, Jukola. Årets arrangemang gick av stapeln 15-16 juni i Asikkala som ligger strax utanför Lahti. Vi var 20 stycken VSK: are som hade fått den stora äran att åka på denna mastodonttävling, som är något utöver det vanliga. Att jämföra 10-mila med Jukola är troligen inte till 10-mila arrangörernas favör. Som ett exempel kan nämnas uthämtning av lagkuvert, på 10-mila får man trängas med flera hundra andra vid ett litet fönster i en barack medan Jukola-arrangörerna helt sonika bygger ett tvåvånings timmerhus där de tävlande sedan har information om allt som är av intresse. För att göra Jukola-tävlingen extra intressant hade arrangörerna i år satt upp en storbildsskärm vid tävlingscentrat där man kunde följa tätlagen och motionärerna både ute i skogen och vid målgång. Även sträcktider och resultat visades på storbildsskärmen och återigen får 10-mila arrangörerna sig en knäpp på näsan där man ibland inte ens får fram några resultat överhuvudtaget. Ja, våra östländska grannar satsar verkligen allt i detta arrangemang och man förstår nu vad som menas med finsk sisu.

Efter en lång resa med väntan på vår buss, sightseeing runt halva västsverige, båtresa i 12 timmar och ytterligare en nätt busstur på 3 timmar var vi äntligen framme vid tävlingsplatsen i Asikkala. Molnen började skingras och vädergudarna hade vaknat på rätt sida denna dag. Efter att vi letat upp vårt natthärbärge som bestod utav militärtält så var det bara att börja ladda för första sträckan på Venla-kavlen, som undertecknad hade fått förtroende utav UK att springa. Till min stora förvåning var det inte bara vältrimmade ol-tjejer, som lätt kan gömma sig bakom ett träd, som sprang och värmde upp på startgärdet. Här fanns verkligen alla modeller, åldrar och all utstyrsel man kan tänka sig. Jukola-kaveln verkar vara för finnarna ungefär som vasaloppet är för svenskarna, dvs alla som håller på med orientering i Finland ska någon gång vara med på Jukola.

Pang! Starten gick och nu var det bara att försöka stånga sig fram så att man inte hamnade allt för långt bak i den 700 stycken startande skaran. Ett stort lämmeltåg började redan ta sin form mot första kontrollen. Spik! Skönt att få första. Spik på andra kontrollen. På väg mot 3:e, flack terräng, ska över en stig, in mot ett grönområde och där ska jag ha en grop. Kommer fram som jag tror till grönområdet men får inte kurvbilden att stämma. Hjälp! Helt plötsligt stämmer ingenting. Alla som springer förbi mig verkar så säkra på sin sak. Försöker att samla mig och reda ut min plötsliga förvirring. Gôtt! På rätt kurs igen. Jag hittar min kontroll och nu är det bara att försöka ta sig förbi alla dessa ”springa långsamt”-damer som jag tidigare på väg till ettan redan ansåg som slagna. Nu gäller det att ta fram de vassa armbågarna. Grönområde efter grönområde, jag tycker det inte är något annat än grönområde. Det känns som att jag inte kan hålla fart då alla dessa slow-runners är i vägen. Jag går ut i omkörningsfilen och trycker till några finskor som inte verkar helt nöjda med min framfusighet. En finska skriker något i stil med jävllijäklii men nu har jag bara målet i sikte där Inger står och väntar på mig. Jag kommer in som 285:e plats och känner en viss besvikelse att jag missade 3:e kontrollen.

Tur att man har duktiga lagkompisar. Inger, Jessica och Jenny gör alla kanonlopp med små misstag och plockar ca 60 placeringar vardera. Vi hamnar efter en rafflande spurtuppgörelse på 118:e plats, som jag tror att alla var ganska nöjda med.

Laguppställning 1-laget: Martin I, Peter W, Jonas G-son, Anders C, Rickard T, Mickael T och Tommy A. 2-laget: Alexander B, Daniel N, Tomas J, L-G, Jesper, Staffan och Robert E.

Herr Larsson läser igenom taktikpärmen

Båda två gjorde stabila lopp och med placeringarna 206:a resp. 285:a. Extra strong insatts utav Alexander som stod långt bak i startledet och fick armbåga sig fram i ledet. Peter W sprang andra sträckan för första laget och gjorde ett riktigt bra lopp där han förde upp laget från 206:e till 117:e plats. Efter att första laget tappat lite på långanattsträckan började placering efter placering att hämtas in och alla gjorde stabila lopp med små misstag. Tommy som sprang sista sträckan kunde efter spurtuppgörelse föra in laget på 95:e plats. I andra laget gjorde alla hyfsade lopp och nämnas bör att Jesper tog upp 59 placeringar och L-G 40 på deras respektive sträcka. Samtidigt som Enbom kämpade sig trött på upploppet och förde in laget på 300:e plats, följde flera hundra svenskar fotbollsmatchen mellan Sverige-Senegal som kablades ut på storbildsskärmen. Tidigare hade man kunnat följa tätdramatiken där norska Bäkkelaget tog hem segern i en spurtstrid mot Kalevan Rasti. Bästa svenska lag blev Malungs OK på 5:e plats.

Efter en lyckad helg med bra resultat, härligt väder och kanon arrangemang styrde vi åter kosan väster ut med ”partybåten” som tog oss till Sverige. Efter mycket stoj och glam firade vi Mikael Tjernbergs 30 års dag då han hade den äran att fylla år just denna dag.

Avslutningsvis vill jag speciellt tacka Robert Enbom som gör ett enastående arbete med allt vad det innebär att planera och boka inför en sådan här tävling. Även ett stort tack vill jag ge till Anders Larsson som har ordning på allt ifrån överdragskläder till att beställa mat för 20 stycken hungriga orienterare på båten hem. Katarina ska också ha tack för uppbackningen av tjejlaget.