JUKOLA-98

Fredagen den 12 juni var det avfärd mot en av årets höjdpunkter inom orientering, nämligen Jukola kaveln, som i år gick fyra mil väster om Helsingfors. Efter ett par veckors spekulationer om hur laget skulle se ut, var det äntligen fastställt och allt var planerat in i minsta detalj. Laget bestod av, i ordning med början på Jesper, Lars-G, Tommy, Stefan, Mikael, Peter och sist men inte minst viktiga Anders C. Den viktiga uppgiften att coutcha laget tillföll Anders L, som aldrig tidigare hade varit i Finland.

Efter att ha väntat in Anders C akademiska kvart var vi äntligen på väg, starkare än någonsin. Den första pausen blev när vi hämtade upp Mikael i Mariestad. Helt oväntat bjöd han på kaffe när vi kom hem till honom. Vi hann också med en hussyn. Väl framme i Stockholm var det bara att gå på båten och ta en plats i TV-soffan för att se VM fotboll. Vi åkte med Silja Line och båten hette Symphony. Egentligen finns det inte så mycket mer att berätta om resan till Finland, mer än att en stor del av tiden gick åt för att äta och sova.

Väl framme i Finland och ute på TC, hade vi tolv timmar på oss att ladda inför starten klockan 22:30, skönt med gott om tid! Vissa personer i gruppen ägnade en del av tiden åt att leta efter en papplåda som hade försvunnit ur bussen. Papplådan hittades dock aldrig, vilket skapade viss oro i laget, men det var inget som påverkade laget när väl tävlingen kom igång, möjligen efter tävlingen. Annars gick tiden åt till att ladda batterierna och det var inget som gick snett i uppladdningen. Det såg våran eminente coutch till. Han skämde nästan bort oss.

Så var det äntligen dags för starten. Ungefär tolv hundra lag gav sig iväg samtidigt, däribland även Jesper som fick en ganska bra start över gärdet. Nu var det bara att vänta och se vad Jesper skulle kunna hitta på. Efter ca 70 minuter kom dom första lagen och vi stod på helspänn och bara väntade på att Jesper skulle dyka upp. Vi räknade med att han skulle vara bland dom hundra första vilket skulle vara en bra inledning på kaveln. Nu blev det inte riktigt som vi hade planerat. Vi räknade lag efter lag 100, 200, 300, 500 ,700 och där 751;a en dryg halvtimma efter täten kom han uppgiven och sliten. Till skillnad mot 10-mila så var det inte några materiella problem som orsakade denna blygsamma inledning. Jesper hade helt enkelt gjort några jätte bommar, sånt som händer.

Man blev förvånad över vilka lag som låg före oss. På andra sträckan började folk att gå i den första backen upp mot startpunkten. Och där bland dessa blåbär låg vi och började jakten på en bättre placering. Lars G körde andra sträckan och gjorde ett bra lopp och plockade in 330;e placeringar utan att förta sig. Det största problemet han hade var att komma förbi allt folk som gick omkring och blockerade vägen i de tätare partierna av banan.

Själv körde jag tredje sträckan som skall motsvara långa natten på 10-mila. Dock var den inte alls lika lång. Endast 12,5 km. Jag var inte allt för motiverad när jag sprang i väg och det blev inte bättre av att jag bommade tvåan. Efter den bommen bestämde jag mig för att koncentrera mig mer och gå rätt. Så resten av banan flöt på bra och jag plockade in 185;e placeringar. Nu låg vi på 240 plats.

Fjärde sträckan sprang Stefan som också gjorde ett bra lopp och förde upp oss på en 196;e plats. Nu började vi hoppas på en hyfsad placering till slut ändå. På femte bröt Mikael trenden med att tappa 2 placeringar efter några bommar. Vi hade dock en ganska stor klunga framför oss.

Peter sprang sjätte sträckan och gjorde en bra sträcka med endast några mindre bommar. Han var dock inte riktigt nöjd när han kom i mål. Han hade plockat ganska många placeringar så vi låg 159;a, inför den sista sträckan som Anders C sprang. En mycket rutinerad sista sträckslöpare. Det visade han inte minst på Hallandsstaffetten där han krossade den Danske landslagslöparen Tomas Jensen i spurten. Anders gjorde några bommar på slutet av banan som kostade några placeringar och vi slutade 184;a efter att Anders återigen dominerat spurten. Vi får vara ganska nöjda med resultatet ändå. Att vi klarade 200 gränsen innebär också att vi slipper stå längst bak i starten nästa år. Vi fortsatte att kämpa på trots den tung inledningen och det är en styrka som vi skall utnyttja till nästa kavel.

Efter att ha varit vaken hela natten var det skönt att lägga sig några timmar och ladda om batterierna inför hemresan. Det var dock inte jätte lätt att sova eftersom solen började värma upp ordentligt. Klockan 12:00 var det meningen att bussen skulle gå, men så blev det inte. Det gjorde dock inget eftersom vi kunde sitta i solen och avnjuta några öl. Vi fick också tillfälla att höra med de andra i bussen hur det hade gått för dem. Det visade sig att vi hade vunnit prestigematchen om att vara bäst i bussen.

I bussen gjorde Peter sin obligatoriska intervju med busschauffören. Årets busschaufför kunde inte ett ord svenska men det gick bra ändå. Peter pratade även med en representant från var och en av de övriga klubbarna. Man kan säga att det inte är lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst i bussen. De andra klubbarna fick sig några pikar en del med rätta. Väl framme i Helsingfors blev det tid över för att spela lite fotboll, i år gick det dock inte så bra som förra året. Vet inte om det var vi som var sämre än förra året eller att de var bättre än oss eller om det var något annat.

Väl inne på båten valde några att sova med några andra däribland jag gick och satte oss i bubbelpolen och tog en öl, till! Efter bubblandet blev även vi lite trötta och gick och lade oss. Det skulle man inte ha gjort för efter en timmes sömn var det svårt att få fart på kroppen igen. Men skam den som ger sig, upp på benen igen. Så bar det i väg upp till discot som låg så långt upp i båten man kunde komma. Där tillbringades sedan den största tiden av kvällen med några kortare besök i hytten för att fylla på vätskeförrådet. Det är viktigt att dricka ordentligt efter att man har tävlat!

På morgonen var det samma visa som alla år tidigare, det vill säga mycket svårt att få upp ögonen och komma upp ur sängen. Lyckligtvis finns det dom som är morgonpigga och kan tjata upp oss andra. Och helt plötsligt blir det så bråttom att man varken hinner äta frukost eller borsta tänderna inan det är dags att springa till bilen. Mikael hade inte ens beställt mer än fem frukostbiljetter till åtta personer. Har han varit med förr, eller?

Nu var det bara resan hem från Stockholm kvar på årets Jukola resa. Jag vet inte hur många meningar som sades på hemvägen, men det var inte många. Vi tackar våra eminenta chaufförer Jesper och Anders C som tog oss hem på ett säkert sätt, tror jag! Även om årets Jukola inte blev någon hit så är det roligt att få komma i väg på sådana här resor. Det stärker sammanhållningen vilket är bra för framtida segrar. Vi tar nya tag till nästa år och dessutom finns det många kavlar kvar i år, där vi kan visa hur bra vi egentligen är.

Tommy A