EN HELT VANLIG HELG I VÄRMLAND !

Vad gör man en Kristi Himmelsfärds helg utan orienteringstävlingar?

Jo, man packar husvagnen och tar med några kompisar, mängder med mat, några cyklar, skavsårstape och lite grejor till. Därefter ser man till att chauffören styr dragbilen mot Karlstad och Skutberget. För alla orienterare är Skutberget känt som C-ort för 5-dagars. Men denna helg var det inga 20.000 campare som bodde där och tävlingen var något mindre, Multisport Adventure Race.

Multisport Adventure Race är en tävling i multisport genren allt fler tävlingar dyker upp, den ena mer spektakulär än den andra. Gemensamt för dem alla är att ett lag tillsammans skall utföra olika grenar i en följd under en lång tid. I den tävlingen vi hade anmält oss till skulle laget springa 30 km, cykelorientera 150 km, orientera 50 km och slutligen paddla 150 km. Två dagar före start infördes ett löpningsmoment på 10 km som avslutning efter paddlingen.

Kvällen innan start hade som sagt var laget Klivet Fan Club, Pelle G, Stefan J, Erik F från Strömsund och Anders "supportkungen" Carlsson, samlats på Skutberget för att äta den sista pastan och trimma utrustningen. Anders övade sig att backa med husvagn för han skulle själv stå för lagets ovärdeliga support vid grenväxlingarna.

Vi var nog alla väldigt spända på vad som skulle hända i morgon när starten gick. Hur långt var egentligen 39 mil? Hur trött är man efter ett dygn, efter två? Hur skulle vi göra med maten under tävlingen? Skulle vi sova någon gång? Till den välkända "musiken" av regndroppar på ett husvagnstak somnade vi alla till sist.

Pang! Där gick starten och iväg sprang de 13 lagen med tre medlemmar i varje. De hade alla lustiga namn som På Tur, Beitostölens bastuklubb, Ute och Cyklar etc. Till en början var tempot ganska lagom men ju närmare etappmålet i Kil vi kom desto fortare gick det och väl in till växling var vi i ledning inte allt för trötta och väldigt peppade och uppmärksamheten från TV-sporten gjorde inte saken sämre. Grenväxlingen till cykel gick bra och stärkta med bananer och PowerBars hade vi drygat ut vår ledning ytterligare.

Men det var nu som den verkliga tävlingen började, 2.30 löpning är ju i dessa sammanhang att betrakta som prolog, och vår cykel träning var 0 mil, 11 mil och 20 mil så det här skulle nog bli kämpigt. Att cykla genom de värmländska skogarna från Kil till Torsby kan bjuda på många upplevelser. Den här gången var det mest trötthet och cykelsadelsbak som var det mest påtagliga, men ett lag såg en björn intill vägen så nog var det vildmark alltid. Under cyklingen blev vi passerade av två lag men vi höll ett bra tempo bredvid TV-sportens kameror och Anders utomordentligt goda makaroner vid supportstationen i Rottneros gav oss den energi vi behövde.

Den svåraste nöten att knäcka var nu om vi skulle sova i Torsby eller ge oss ut på orienteringen direkt. Då det fortfarande var några timmars ljus kvar och de andra lagen gav sig iväg ett efter ett så var svaret självklart. Vi tryckte i oss ett nytt lass med makaroner och snörde på oss orienteringsskorna. Då vi gav oss iväg stod det rätt snart klart för oss att Stefans fot inte skulle hålla i fem mil och han gjorde då helt rätt och vände om till husvagnen och Anders. Erik och Pelle fortsatte ut i natten mot Ekshärad. Det gick inte fort och under natten utveckaldes en ny löpteknik: "smålufsa". Med omväxlande smålufsning och gåing tog vi oss mot Klarälvens strand i Ekshärad.

Klockan 5 på morgonen, 19 timmar efter start var vi framme vid grenväxlingen och grötfrukosten. Lite ont i kroppen hade vi allt men trots allt var vi ganska pigga. Och efter en timmes kaftsamling satte duon sig i kanoten. Det var nu som sömnbristen uppenbarade sig. Det gick bara inte att hålla sig vaken så vi fick sova en i taget och paddla oss långsamt framåt. Den taktiken var i och för sig bra men allt för långsam så när vi blev passerade av ett gäng gubbar beslöt vi oss för att bryta. Om Stefan varit fit for fight skulle en kunnat sova och två paddla, då skulle vi både fått vår sömn och hållit ett bra tempo. Efter ett dygn av tävlande tog vi upp kanoten på land och fortsatte med bil mot Karlstad.

Segrande laget hade en total segrartid på 42 timmar och under avslutningen skulle det visa sig att ett försprång på två timmar inte är så mycket i dessa sammanhang. Klivet Fan Club föll med flaggan i topp och kommer igen nästa år och då är det vi som kommer först in till Karlstad.

Så här efteråt är fascineras man över att man trots allt kan hålla igång så otroligt länge och ändå kunna återhämta sig relativt fort. Fast det är ju klart blåsorna under fötterna försvinner inte över en natt precis.

/Pelle