Åtta stycken träningsvilliga VSK:are (förutom mig själv var det Mikael P, Anders L, Anders C, Jesper S, Peter W, Jonas G och Tommy A) lämnade Arlanda tidigt en lördagsmorgon ihop med Järfälla OK. (i år hade till och med min bror med sig passet till flygplatsen!). Flygningen var händelselös förutom den lilla mat på det lilla utrymme som ett charterplan erbjuder. Väl framme i Spanien hämtade vi ut våra hyrbilar som var två röda fina FIAT PUNTO med 53 hk och inbyggt(?) däckstjut. Efter visst besvär fick vi in både oss och packningen i bilarna och for de sju milen ner till lägenhets

 ^{"Fartvidundret"}
hotellet i Torrevieja. Vi checkade in i två fyrbäddsrum och Mike och Carlsson delade en dubbelsäng och Tommy och Peter delade den andra. Sen var det dags för mat och inhandling av matvaror. Vi hittade ett snabbköp med ca 40 kassor där det fanns en del att välja på tex tre rader med yoghurt! Redan på eftermiddagen första dan stack de flesta ut på ett joggingpass från hotellet, själv vilade jag en bräcklig vadmuskel. Vi skaffade kartor och bestämde med Järfälla att åka kl 09.00 nästa morgon för att springa på en läcker strandkarta med sanddyner. Morgonen kom och solen sken och tempen låg runt 20 grader, vilken skillnad mot hemma!! Kl 09.00 stod åtta träningsvilliga VSK:are och väntade på Järfälla. Kl 09.10 stack de ut huvudet och sa att de hade ändrat avresan till 09.30. Efter moget övervägande åkte vi iväg själva och lyckades efter några smärre felkörningar hitta till kartan och fick genomföra ett härligt träningspass bland dynerna intill medelhavet. Tommy fick även göra en provlöpning till en militärtävling som just skulle gå av stapeln. Hur det gick, jodå han hade ganska mycket bättre tid än segraren i militärtävlingen. På eftermiddagen åkte vi åtta mil enkel resa till nästa karta som visade sig vara lite westernlik (prärie och mycket hundar runtomkring). Orienteringen är lättare då det ofta är

öppnare terräng i Spanien än hemma. Marken är ofta bestående av grus och sten och inte så mjuk och blöt som hemma. Jag sprang hela veckan utan att bli våt om fötterna förutom när vi badade i medelhavet, ca 17 grader och härliga surfvågor. På kvällen lagade vi rikligt med mat och gick och lade oss ganska tidigt. Larsson och jag delade rum och Larsson drog in det enda värmeelementet till oss så vi hade det behagligt varmt. Larsson var inte helt frisk i början så han låg kraftigt påklädd under täcket och frös bara lite. Ibland var han bara varm. Dag två försökte vi också åka gemensamt med Järfälla men återigen var de inte klara när vi skulle åka, så resten av lägret åkte vi ensamma till varje träning. Det blev mycket bilåkande till träningspassen då skogarna inte ligger så tätt. Vi åkte ca 15-20 mil/dag. Som tur är finns det många vägar och vi prövade olika vägar varje dag. Landskapet runt Torrevieja är ganska flackt och det finns gott om citronodlingar längs vägarna och citroner är godast direkt från träden. Vi lagade den mesta maten själva förutom när vi gynnade stora M eller BK Det kan man kanske inte tro, men det finns ett ganska stort kunnande när det gäller mat bland VSK:s seniorer, åtminstone när det gäller att äta den. På söndagen var vi anmälda till en tävling 120 km bort. Vi planerade tiden lite dåligt men hann i alla fall till start (det är kul att åka bil). Resultatet var inte så lysande då Järfällaiterna tog de första 5-6 platserna och sen kom vi. På hemvägen träffade vi en hund som snabbt for in i skogen igen. Våra Puntos klarade hemfärden utan att glänsa. Toppfarten låg antagligen runt 130 km/h och omkörningar fick planeras med omsorg. En dag åkte vi till en backkarta vid Murcia, Vallee heter den och vi körde vägvals-ol. Vi hade över 200m stigning till ettan så det kändes rejält i benen. Sluttningarna var väldigt branta så det var inte tal om att springa på skrå förutom på stigarna. Det var ett pass att minnas med läckra vyer. Efteråt duschade vi på en skola i Murcia och sen var det dags för mat BK & stora M. Vi frågade vi en spanjorska om vägen till BK. De är inte speciellt bra på engelska i det landet, men vi fick en ungefärlig vägbeskrivning och hittade till slut dit. På BK fanns ett roligt högtalarsystem när man skulle beställa som vissa utnyttjade till personalens förundran. På eftermiddagen sprang vi en kontrollplockningsbana i lite mer svensk terräng med sämre sikt och mer orientering. Mike lyckades inte ta sig runt detta pass heller och frågan uppstod om han skulle genomföra ett helt pass under hela lägret? Psst, vi genar… , blev snabbt ett uttryck som kom att dominera lägret ett annat blev solos turismos som är för svårt för att återges i denna berättelse (hör med Mike för hela historien). Förutom VSK & Järfälla var även Finska landslaget och Finspång på plats. En eftermiddag hade vi enmansstafett på en av de läckra strandkartorna. Vi var väl ett trettiotal som sprang iväg i den gemensamma starten. Segrare blev någon finne, men några av oss lyckades slå Juha Peltola vilket stärkte självförtroendet enormt. Efter tävlingen var det prisutdelning och gemensam mat i det fria. Kan det ha varit paella tro. Jaja det spelar ingen roll gott var det! Efter maten åkte Finland till hotellet och vi övriga spelade strandfotboll. Matchen var jämn ända till Peter vred sönder knät, vristen, vaden och vi avbröt för skada. Det såg inte bra ut för Peter men vi hade den finske läkaren som skulle kolla lite snabbt på skadan dan efter. Läkaren gjorde en snabbkoll, skakade på huvudet och åkte till Madrid. Peter sprang inte mer på lägret och var skadad ett par veckor efter också. Resten av lägret flöt på och alla tränade bra. Vi utforskade mer vägar

och lärde oss ett och annat om spansk trafik. En eftermiddag hann vi tom sola lite. G:son skänkte ofrivilligt bort sin TSK-tröja till en Barcelona-supporter (antagligen blåste den av balkongen) så bli inte förvånade när ni ser på spansk fotboll! En annan dag var vi inne i Torrevieja och gick runt lite och tittade i affärer och köpte glass och hamburgare. Det var inte lätt att komma ner till småbåtshamnen i det här landet allt var inhägnat och man måste vara medlem för att gå ut på bryggorna. Tacka vet jag Sverige. Vi träffade även på en svart man med fiskarlåda som sålde lite allt möjligt. Han tyckte Jesper skulle ha en Rolex. Rolex-mannens bil såg inte ut som alla andra.

Han hade ett hänglås på bagageluckan, och det är inte vanligt. Till sist hade vi avklarat sista träningspasset och insåg att vi snart skulle hem till kylan igen, trist. Vi och Järfälla bestämde att vi skulle käka gemensamt sista kvällen, så när Mike hade satt på finskorna så for vi iväg till en kinarestaurang och käkade en fyrarätters måltid och sköljde ner med lite vin. Efter det åkte vi in till centrum för att gå på lokal, men vi hittade inget som passade, så efter lite vandring for vi mot hotellet istället. Sista morgonen städade vi och trängde in oss i bilarna för återfärd till flygplatsen och det gick återigen utan större problem (jag var återigen fascinerad av den spontana effektivitet som rådde hos lägerdeltagarna. Efter en händelselös flygning trampade vi åter svensk kylig mark, men betydligt bättre tränade!

Stefan J