Ja, så var det då dags för mig att skriva de första raderna under denna rubrik. Det känns lite konstigt och ovant. Känner mig fortfarande som en i ungdomsgänget. Men faktum är att jag hunnit att bli en D 40:a och nyvald ordförande. Den 26 november hade klubben årsmöte och jag valdes till klubbens första kvinnliga ordförande. Kenneth Jonsson hade meddelat att han ville sluta som ordförande av hälsoskäl, men fortsätter i klubben och särskilt med Vårruset, vilket känns tryggt. Ett stort tack till Kenneth Jonsson för allt arbete han har gjort som ordförande.

Vill passa på att berätta lite om vem jag är för er som inte känner mig. Jag har tillbringat mycket fritid i VSK under uppväxtåren och det har varit oerhört betydelsefullt. När jag var 9-10 år flyttade vi till Blåsut och i klassen fanns Annette Falk. Hon tog mig med till Skidstugan och på den vägen är det. Snart var hela familjen med i klubben och ute på orienteringstävlingar. Jag var ingen stjärna i orientering, men tyckte att det var väldigt kul. Tävlingarna var allra roligast. Varje tävling gav nya chanser och ibland gick det hyfsat, ibland mindre bra. Det är väl det som är tjusningen. Vi lärde oss inte bara att orientera utan också annat som var viktigt, bl a att dansa och umgås. Klubbens årsfester och midsommarfirandena hos Larssons var bra tillfällen att utveckla det sociala umgänget. Men när jag var 18-19 år slutade jag med orienteringen. Det fanns inte plats för den när arbetslivet och nya kompisar kom in i bilden. Under många år blev det inget idrottande alls för min del. Jag har ägnat mig åt facklig arbete, politik och olika föreningar på min fritid istället.

För ungefär fyra år sedan kände jag behov av att förbättra min hälsa (blev andfådd i trappan till jobbet). Det var naturligt att återvända till VSK och orienteringen, där jag alltid känt en stor vi-känsla och gemenskap samtidigt som det är en fantastisk sport där alla kan vara med, ung och gammal, man och kvinna, vältränad och otränad. Numera försöker jag träna någon gång/vecka och vara med på några orienteringstävlingar under säsongen. Jag jobbar som enhetschef/sjuksköterska på en ätstörningsenhet i Uddevalla och kombinerar det med politiska förtroendeuppdrag i kommunen och i regionen för (v). Har inga barn och är ensamboende i nordstan, men inte singel. Så vet ni det också.

Jag tror att föreningar av alla de slag kan fylla en viktig uppgift för vårt välbefinnande. Att tillsammans med andra verka för ett gemensamt intresse och mål är oerhört stimulerande och varje människa behövs i en förening. Ett aktivt och brett föreningsliv är något mycket positivt för en kommun och dess invånare.

Det känns väldigt roligt att ha fått medlemmarnas förtroende. Men det känns också svårt att efterträda en erfaren ordförande som Kenneth och det förutsätter ett gott teamarbete i klubben och i styrelsen för att fungera. Det är en välskött förening och det finns många eldsjälar som ansvarar för olika delar och utvecklar verksamheten. Det märks tydligt att det är en klubb på uppgång och det är en mycket positiv stämning. Jag tycker att klubben ska fortsätta att bli starkare både på bredden och toppen genom en satsning både på ungdom och elit. Jag kan bidra med min föreningserfarenhet, samordna föreningens olika delar till en helhet för att gå mot samma mål och hoppas också kunna komma med lite nya idéer. Det blir en utmaning och det gillar jag. Men min bror Ulf har gett mig den största utmaningen som nyvald ordförande, att se till att ordna en riktig vinter. Vi får väl se vad styrelsen kan göra åt det…

God jul och Gott Nytt År!