Lake District-98

I Lake District, som är ett kuperat nationalparksområde i nordvästra England, tillbringade jag och mina föräldrar en av årets semesterveckor. Naturligtvis var det orientering som lockade dit oss, närmare bestämt en 5-dagarstävling som återkommer vart fjärde år.

Vi hade med oss husvagn, men dessa var inte tillåtna på "centralorten", eftersom den var svårtillgänglig, så vi hade bokat in oss på en närliggande camping. Den så kallade centralorten låg på en lerig äng mittemellan två fjäll och beboddes av 50-talet personer. Det enda som liknade faciliteter var ett mindre serveringstält och ett antal baja-major, ingen dusch, ingen affär, inga resultatlistor, etc…Så vi var ganska nöjda med att bo på en riktig camping.

Även tävlingsarrangemanget hade väl en bit kvar till den standard som ett svenskt arrangemang innebär. Men det är ju bara trevligt att pröva lite nya varianter.

När vi anlände till tävlingscentrum den första etappen blev vi glatt överaskade av att slippa gå, TC låg nämligen alldeles intill parkeringen. Däremot visade det sig att målet var beläget någon kilometer därifrån, så den gångturen fick man efter målgång när man var helt slut istället. Angivelserna fick man själv skriva av på de i förväg utdelade starkorten och kontrollerna hade hängande stämplar.

Den första etappen bjöd på en ganska kuperad terräng med mycket öppen hedmark och desto mindre skog. Det skulle dock visa sig senare i veckan att både kuperingen och de öppna partierna kunde öka betydligt. Resultatmässigt inledde Birgitta bäst (som vanligt) med en andraplats.

På kvällen efter den första etappen funderade vi på om vi skulle cykla till TC dagen därpå. Vi hade hört att det skulle vara 2 km, men för säkerhets skull rekade vi med bilen. Efter att ha kört uppför på smala slingriga vägar i 6 km vände vi utan att ha kommit fram, och beslutade oss snabbt för att det fick bli bil i fortsättningen.

När vi vaknade nästa morgon var det inte svårt att stå fast vid beslutet eftersom de störtregnade och hade så gjort under större delen av natten. Då vi anlände till tävlingscentrum möttes vi av en skylt som meddelade att starten var framflyttad 2 timmar p.g.a det dåliga vädret. Vi återvände till husvagnen, där vi han med ett parti kort, samtidigt som vi lyssnade till det eviga smattrande på taket. När vi återigen var på väg till tävlingen blev vi stoppade halvvägs och fick veta att tävlingen var inställd. Inställt !?? Jag har bara varit med om att arrangören ställt in p.g.a snö. Etappen blev flyttad till den vilodag som skulle varit efter 3 etapper så istället för 3+2 dagar blev det nu 1+4 dagar.

Dag 3 var det lite bättre väder så att den andra etappen kunde genomföras, och det var ju skönt att ha vilat en dag för nu var det ren fjällorientering på programmet. Framkomligheten kunde man inte klaga på. Kartritaren hade nämligen inte brytt sig om att rita ut det gula, utan allt som inte var grönt var öppen terräng.

Etapp 3 gick i samma anda som dagen innan, dvs öppen fjällterräng och mycket skrålöpning. Eftersom hela kartan bestod av ett stort fjäll och min bana gick ett varv motsols runt detta så höll man nästan på att bli lite skev.

På den 4:e etappen visade vädergudarna återigen upp sin sämsta sida och vi befarade att starten skulle vara framflyttad, vilket också var fallet. När vi efter 2 timmar återvände till tävlingsplatsen fanns det en skylt där det stod "cagously compulsory". Vad är en cagously frågade vi oss. Vi misstänkte att det var någon form av vind/regnjacka eftersom vi hade läst att det kunde bli obligatoriskt med detta vid dåligt väder. Eftersom det inte var speciellt kallt tyckte vi att det verkade ganska onödigt att springa runt i regnjackor, så vi spelade oförstående.
På väg till start fick jag många konstiga blickar när jag sprang förbi alla vindjacke-beklädda i min kortarmade nylonblus… 
Jag hade dessutom en kortärmad supertröja under så jag tyckte att det räckte för att hålla sig varm, det tyckte däremot inte startpersonalen som tänkte vägra mig starta….
De lyckades dock rota fram en sopsäck som jag skulle ta med mig och trä över huvudet ifall jag ramlade och blev liggande på fjället. Det var ju meningen att vi skulle haft en vilodag inför den här etappen och det hade behövts… Inte nog med att man var trött från tidigare dagar, man blev helt slut innan start också eftersom det var 350 m stigning till start.

Min mor gjorde ett något sämre lopp den här dagen och blev "bara" 2:a. Men med 2 segrar och 2 andraplatser på de 4 första dagarna hade hon en ganska säker ledning inför sista etappen.

Nu var det ingen jaktstart sista dagen så hon hade inga problem att säkra segern. Själv fick jag en placering runt 15 och min far hade flera stycken efter sig i resultatlistan.

Sammanfattningsvis kan man säga att det var en mycket trevlig tävling. Tyvärr var det endast 10 svenskar som hade hittat till dit.

Jesper Stenström